Tankar & Verklighet

Sitter här med Dandys söta ögon på mig. Tankarna snurrar för mycket. Hjärtat känns krossat, som om det precis hände. Kan fortfarande inte greppa sanningen. Verkligheten. Men ändå sitter jag här. Det har gått snart 9 månader. 9 månader sen jag lämnade mannen som jag älskade, han som jag offra mitt egna liv för, den jag var. Lika många månader som jag spenderade med honom.
Försöker drömma om ett bra liv med någon annan, men kan inte se det. Försöker glömma det som känns som en dröm nu. Rädd för att vara för skadad för att vara med någon seriöst igen. Känns som jag har hamnat i en djup grop och jag vet inte hur jag ska klättra upp. Vill inte ge upp. Alla säger att jag ska ta en sak i taget. Men vet inte ens var jag ska börja eller hur. Stora känslan av hopplöshet kommer ofta över mig under kvällarna.

Kommit in i en period då jag inte ens vill att någon rör mig. Vill skrika av panik så fort någon kommer för nära. De enda som jag vill hålla om är hundarna. Vill helst vara hemma själv med mina små pojkar. Ligga i soffan och titta på något som får mig att glömma min verklighet som känns så overklig.

Vet inte vad som hände idag. Jag har haft några dagar jag känt mig så himla kreativ och peppad och idag dog allt.    

Ledsen för detta deppiga inlägg men ibland behöver jag skriva av mig o detta är min plattform för det. 





Ninni

<3

Svar: <3 <3
Engai

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:



Follow